Ensam vårdnad innebär att en förälder har det juridiska ansvaret för barnet när gemensam vårdnad inte är möjlig, med fokus på barnets bästa. Läs vidare här.
Ensam vårdnad innebär att en förälder har det fulla juridiska ansvaret för sitt barn, både vad gäller vardagliga beslut och större frågor kring uppfostran, skola och hälsa. I Sverige strävas det i första hand efter gemensam vårdnad men i vissa fall anses detta inte möjligt, till exempel om samarbetssvårigheter eller bristande omsorg föreligger.
Vid en utredning om ensam vårdnad tas alltid hänsyn till barnets bästa. En bedömning görs utifrån barnets behov av trygghet och stabilitet samt vilken relation barnet har till sina föräldrar. Det är viktigt att framhålla att frågan om umgänge och underhåll inte automatiskt påverkas av ensam vårdnad, utan dessa frågor behandlas separat.
Skillnaden mellan ensam vårdnad och gemensam vårdnad
Ensam vårdnad skiljer sig från gemensam vårdnad genom att den som har ensam vårdnad ensam fattar beslut i alla viktiga frågor som rör barnet. Det innebär att endast en förälder bär det rättsliga ansvaret, vilket kan förenkla kommunikationen kring barnet, särskilt om föräldrarna har svårigheter att samarbeta.
Ett beslut om ensam vårdnad kan vara ett skydd för barnets välbefinnande om det finns risk för barnet att fara illa vid fortsatt gemensam vårdnad. Sådana beslut tas av domstol efter noggrann genomgång och med barnets intresse som enda utgångspunkt. Tydliga riktlinjer finns dessutom för när ensam vårdnad kan bli aktuellt, och i varje enskilt fall görs en individuell bedömning utifrån omständigheterna.